Jag bestämde i förra veckan att det var dags att ta tag i min onda rygg och besvären kopplade till den. Jag har i ca 7 års tid haft ont, fått sluta med löpning och till vardags känt av det mer eller mindre, hela tiden.

Sagt och gjort, i tisdags var jag inbokad hos en kiropraktor. Mycket trevlig och som det verkade mycket kompetent man. Han bara undersökte styrka i mina kroppsdelar och kollade rörligheten på olika vis. Sen tog han röntgenbilder av ryggrad och nacke. 

Idag var det dags för återbesök. Jag såg SÅ framemot att bli ”knäckt” och åtgärdad. Han frågade hur det var och jag berättade om mitt spinning-pass igår då jag domnade av i vänsterbenet. ”Jag förstår det”, sa han och tog fram röntgenbilderna. ”Du har inte varit med i någon bil-olycka eller något annat trauma mot din rygg?” Neeeeej, det borde jag komma ihåg, svarade jag. 

Han pekade sedan på bilden, min ryggrad är av! Jag har en fraktur och kotorna har inte kontakt. 😳

En gissning är att det skett när vår senaste guldklimp kom till världen. Det är iallafall enda gången en sån smärta skulle kunna passera obemärkt.

Åtgärd? Han ska hjälpa mig få de lite vilsna kotorna på rätt plats och lätta på trycket på nerverna, som i sin tur fått musklerna att bli STELA. Sen är det TRÄNING. Att skapa en korsett av muskler som ska hålla allt på plats. Tur att jag gillar träning!

Jag har blivit undersökt på alla sätt och vis under åren, ÄNTLIGEN vet jag vad felet är!!