Efter att ha kört Elli till extraklass i LA och vinkat av Olle vid bussen så gjorde jag mig snabbt klar för att åka till Olles skola, en föreläsning om ”writing” väntade. För att vi föräldrar bäst ska kunna hjälpa våra barn i deras skrivande. Jag måste erkänna att jag lyssnade med ett halvt öra, vi kan knappt språket

Så kliver en kvinna i skolpersonalen fram, berättar om sin mormor som klankade på stavning. Med värme, humor och entusiasm drog hon med mig, jag fick en aha-upplevelse!

Jag hoppas och tror att jag tog ett steg fram i min egen utveckling som förhoppningsvis kommer andra (barnen) till nytta. Inget nytt eg, svensk skola är långt fram, men annan vinkling.

Efter det körde jag hem för att...vad? Kom snabbt fram till att solskenet förtjänade mer än städ, stryk, plock. Åkte till Nationalparken Sherwood Island, 10 min från vårt hus. 

Snäckberg, härlig sandstrand, uråldersdjur och ett vackert Westport!

I samma område finns Connecticuts memorial över 9/11, jag stannade upp, läste namnen, och kände ödmjukhet.

Andas, ta in, reflektera.

Tillbaka till bilen och komma tillbaka till nuet.

Skyndade sen att handla, Wallenbergare dök upp från ingenstans. Efter lite detektivarbete hittade jag t o m lingon!!💕

Vidare till Long Lots och bibliotekstjänst! 

Kalpana, min ”kollega” sen några veckor, och jag bokade en träff imorgon. Det är verkligen en ynnest att få möjlighet att träffa nya människor. Genom det utvecklas jag! 

Saknad (efter de självklara) finns där hela tiden, MEN:

dagens lärdom; jag är tacksam!