Orkar man inte läsa turerna kring mitt förbenade nummer slutar man läsa nu. Skyll dig själv🤣

Ringde Amex imorse för att höra om möjligheten att överföra krediten från Sverige hit. Skaffade Amex bara för att kunna skynda på kreditvärdigheten här. Det första de bad om var SSN. Det började pysa rök från mina öron. Bestämde mig snabbt att efter PTA-mötet skulle jag köra raka spåret till Bridgeport där närmaste kontor ligger. 

Lite stressad drog jag fram mappen och passet och körde iväg. En strejkande diskmaskin gjorde inte saken bättre. 

Kom fram till adressen jag googlat fram och gick in för att ta hissen till 3:E våningen. Där sitter en silvertejp(!!!!!!?) där det står "moved". 😳 

Ett stackars äldre par i samma ärende såg lika frågande ut. Började känna mig liiite sammanbiten men körde iväg för att hitta rätt adress. Väl där upptäckte jag att det var betalparkering, med quarters. Har ALDRIG kontanter, här måste man ANPASSA sig. In på fik, handla, växla och tillbaka igen. 

Nummerlapp, vänta, vänta, vänta.

Min tur och går fram till luckan. Mannen bakom glaset är lite skonsam och ber om att se ansökan, "Du måste börja från början, det har gått för lång tid" WHAT!???! "Hade du kommit för två veckor sedan hade det varit en knapptryckning"  Jag VAR ju där två veckor sedan på Manhattan! Inga spår efter det🙄

Han börjar knappa in uppgifterna men ser mer o mer frågande ut. Vänder tillslut passet mot mig för att jag ska läsa upp expirationdate. JAG HAR FÅTT MED DET GAMLA PASSET! J-vla skit-stress!

Packar ihop mina papper och säger "på återseende".

Då har jag fixandet av de övriga sakerna kvar, kör som en skottspoling mellan olika butiker och warehouse. Sista stoppet är i Stamford, Olles hjälm. På väg tillbaka missar jag avfarten och istället för att ha 30 min tillgodo innan hämtning på skolan så fick jag 5. Hann slänga av allt hemma innan jag körde igen. 

Slog av en propp och fick sen igång diskmaskinen

Det glamorösa hemmafrulivet?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sista inlägget från oss

Nu är vi båda tillbaka.

Nu börjar tiden för den här bloggen rinna ut, några inlägg till blir det nog men när cirkeln är sluten och vi båda kommit på plats på våra nya jobb, ja då får bloggen pensioneras. Den var ju tänkt som dagbok kring New York och äventyret och har då fy...

Även för fiskarna

  Så här ser det ut när städfirman schabblade bort flyttstäd igår, ägarna redan åkt iväg och vi landar i huset med alla våra prylar. Städfirman lovade komma idag men lyser med sin frånvaro och nu inte svarar. Aaarrrghhhh, igen. Katter i huset tidigar...