6 personer kom till huset imorse för att sätta igång packningen. Olle fick åka med i deras lastbil och guida vägen fram till huset. Det är ju en trång gränd vi bor i så det är inte helt enkelt att komma in med en mastodontflyttbil!

Containern väntade nere i Malmö, var nog klokt tänkt! 

Jag var på jobbet och har bara sett bilder på resultatet. När jag kom hem hade de redan kört med det mesta av våra saker. De är så snabba!      

120 flyttlådor är vi uppe i, still counting

Imorgon kommer de igen för att ta med TV och säng som de var snälla nog att lämna över kvällen/natten. TV:n är en chansning att ta med, det är ju en annan el där men vad jag har förstått så KAN det funka med adapter om det inte är en alltför gammal TV. Andra elprylar som mixer t ex verkar man kunna glömma bara. De orkar inte sno runt på elen i USA.

En pappbit som hallmatta mötte i dörren när vi kom hem, regnet PISKADE ner ute och det var en allmän röra. Olle, återigen solstråle, sa "vad mysigt!"  Jag håller faktiskt med, skönt rörigt och inget att göra åt det. Det är ju för ett spännande, härligt äventyr! 

Vi har redan hunnit upptäcka saker som redan åkt och som vi stelnat till över. Men efter en halv sekund så har vi skakat av det "det löser sig". Tror inte det går att göra en sån här grej om man hakar upp sig. Det är redan mycket som hänt som jag i normalfall skulle "reagerat"  på, som bara passerat. Bara konstigt när man är SÅ förberedd och redo, att det ändå blir "tok". 

Middag? Tacos på papptallrikar med en flyttlåda som bord, det funkar. Världsliga ting!

Det ekar lite här